Foton 29-30 augusti

Pumuckle. Döpt efter en tysk seriefigur med samma galna egenskaper. Var han än kommer blir folk kära i honom. Han äter nästan jämt. Men när Barbara fick honom i gåva i Panama för ett år sedan var han bara ett benrangel.

Samurai. En häst som är bra på många vis, men som blir lite väl upphetsad ibland. Den enda häst som stegrat sig med mig på.

Första gången jag såg hästskitbingo var på en marknad utanför Linköping för tio år sedan. Men här hade det varit ståtligt med läktare och allt. För övrigt satt jag på den där läktaren i den ljumma kvällen igår och hörde "O store Gud" sjungas i närheten. Den sången är svensk. Det tror jag nog inte de hade en aning om.

Frukost i stadens enda comedor. Köket spartanskt, men maten väldigt god. Kan tillägga att det hittills bara är av Antiguas restauranger jag blivit dålig i magen. Aldrig av mat från gatan eller dessa enkla kök.

På tillbakaväg mot fotbollsstadion, vårat hem. Kön till vänster tror vi leder till röstlängdsregistrering inför presidentvalet i november.

Lunchrast efter en svettig förmiddag. Efter Samurai, den störste badkungen, var det min tur att bada här.

Det är skönt att klia sig på ryggen när äntligen sadeln tas av. En daglig procedur för alla hästarna.

Medan den ena badade, kokade den andra mat. Det var den bästa vägrastan hittills.

Regnet hotade men gav aldrig mer än några droppar. Faktum är att vi aldrig fick regn på oss under ridning. Bra jobbat under en regnperiod.

Den charmige lille ägaren till hagen med huset vars veranda vi bodde på. Nästa morgon dök han upp kl.07 och sa hej då när vi for.

Varför får inte vi sova på verandan under tak? Det regnar ju. Är det för att vi är hästar?

Tiendan alldeles bredvid. Hela huset är målat med partipropaganda. Tyvärr är det Rios Montts parti. Han var diktator i början på 80-talet och är god för åtminstone 75000 mord. I verkligen antagligen minst 100 000. Han har lånat ut 5000 kr till fattiga familjer. Om han blir vald till president kommer han inte kräva tillbaka dem...

Vackra vyer måste fångas på kort om man har möjlighet.

Som sagt, vackra vyer måste fångas på kort om man har möjlighet. En fantastisk morgon.

Vi red på en ås med utsikt åt båda sidor. Cirka 2000 meters höjd över havet.

Morgondimman tävlade med morgonröken från köken. Jag tror att båda gav sig ungefär samtidigt. Oavgjort idag.

Vägen går neråt och temperaturen uppåt. Vid det här laget vet jag inte att det ska bli en av resans jobbigaste sträckor.

Ok. Den här bron måste vi korsa. Barbara kollar om plankorna ligger som de ska.

Sedan kan jag passera med två av hästarna och hoppas på att inget skrämmer dom som får dom att ta ett steg på en plankända...

Det är lika döhett som dötorrt som döstenigt som det ser ut. Några hundra höjdmeters stigning på den här vägen tog verkligen på krafterna.

En bit upp på vägen. Bron vi passerade var väl cirka 10 meter hög och sextio meter lång. Härifrån ser det ut som om det var en bäck vi passerade. Det var det inte.

Ytterligare en bit upp på vägen. På andra sidan ser man serpentinvägen vi först gått nerför några hundra höjdmeter på. Jag ser glad ut för att jag får sitta still en stund och för att det var väldigt vackert. Men jag var väldigt trött vid det här laget och tröttare skulle jag bli för varje ytterligare höjdmeter som måste tas. Och de var ganska många.

29 augusti, Santa Lucia Reforma